Sikta mot stjärnorna..

Så når man trädtopparna..

Precis, jag har ett mål till nästa år. Som är stort för mig!
Jag har som mål att(om det blir något) så vill jag starta U-SM i agility. Har kört flera dagar nu och det går helt fantastiskt bra!

Lisen ÄLSKAR agility, det svåra med henne är motivationen, har jag FÖR gott godis triggar jag henne så pass att hon gör stora missar river hinder och sånt. Har jag istället ett mindre gott godis så tycker hon nästan inte att de är värt det hela iaf utan saktar av på farten då, berömmer jag för mycket blir hon helspattig och kommer till mig.. SVÅRT! Men det går hur mycket bättre som helt än det gick första gången. Nu kan jag skicka henne på hinder eller genom tunneln och hon tar sig igenom och snävar så att kurvorna blir snabbare.. Lilla prinsessan :)

Izor blir alldelles GALEN när vi ska köra agility. Han klarar av att spriva kortare banor utan så mycket stöd från mig. För honom spelar belöningen ingen roll alls, men det gör den inte i lydnadsträningen heller.. Han kör och FORT går det! Hinder, tunnel och slalom är inga problem, inte däcket heller.. De är dom end hindren vi ha hemma. På riktig bana så tar han allt utom liggande tunneln och A:et själv.. Men det kommer.

Lisen tar alla hinder på riktiga banan förutom liggande tunneln.
Hundarna är superduktiga och matte får bra med motion. En helt perfekt sport alltså, eller vad säger ni? :P